I det andra av två möten med Kulladal var stora delarna av startelvorna nya från lördagen. Det blev en ny tuff och tajt match, den här gången på Hyllie IP. 

Kulladal visade på större övertygelse, uppbackade av sin fysik, under första halvlek. Det kändes ändå som att de stora möjligheterna för motståndarna uteblev. Vi bad spelarna om att inte spela stressat, som var fallet under första halvlek under lördagen, utan vårda boll. Det föll snarare ut i en viss passivitiet, som vi ledare inte är vana vid att se hos det här laget. I slutet av halvleken kom till sist läget som rättvist gav Kulladal ledningen. 

I andra halvlek ville vi trycka upp spelet på ett tydligare sätt, när vi dessutom fick vinden i ryggen. Men det dröjde inte lång tid innan det stod 0-2. Hyllie IK började ändå att jobba sig in i matchen, utan att för den sakens skulle definiera matchbilden. Det kändes som att det krävdes lite mer desperation, som det heter i fotbollsterminologin, och det kom först med ett mål med en tio-femton minuter kvar. 

Med reduceringen blev det lite rakare, lite tydligare, lite snabbare spel, med mer vilja att vinna andrabollar. Inom kort kom killarna till nytt läge och kvitteringen var ett faktum. Då återstod två minuter och Hyllie IK gick högt för att få till ett segermål. I det skedet skickades en långboll mot vår plamnhalva och några missförstånd senare så rullade bollen långsamt in i Hyllies mål. 

Surt såklart, inte minst för de inblandade. Men sådan är fotboll och sett till den totala matchbilden går det inte att hävda att Kulladals seger var orättvis på något sätt, utan ganska logisk. 

Vi led lite av att vi fick avstå Elias, som redan på uppvärmningen kände för stor smärta i foten för att kunna medverka. Möter man så tufft motstånd som Kulladal behöver man tre avbytare. 

Med det sagt: Grattis till Kulladal och deras tränare Ernad för en fin insats. Vi ser fram emot nästa möte, i Skåneserien i höst.