Ingen seriematch i helgen utan fint träningsmatchbesök från Halland, i form av Halmstad BK. Vi matchade mot laget i vintras och nu var det dags för en retur. Motståndarna kom även med tre spelarlån från andra Hallandsklubbar, som fick visa upp sig i den för dagen vita tröjan. Formatet var satt till elvamanna.
Det var högt tempo redan från första minuten, med chanser åt båda håll. HBK gjorde 1-0 och HIK kvitterade tämligen omgående. Sedan satte sig defensiven successivt i båda lagen, även om det fortsatte att uppstå möjligheter. HIK gick upp till 3-1 och borde ha gjort några mål till på frilägen, men HBK:s målvakt gjorde flera riktigt fina ingripanden. Istället svängde matchbilden när HIK inte bara en, utan två gånger var ouppmärksammade och obeslutsamma på hörnor. En boll fastande vid mållinjen. HIK-spelarna menade att den inte var inne. HBK-spelarna reagerade inte märkbart. Men domaren ansåg, från en väsentlig distans, att den var inne. Inget att göra åt. Om den inte varit i närheten av målet, så hade inte diskussionen uppstått.
HIK tog ledningen igen, till 4-3, innan det åter var dags att visa sig sårbara på en hörna. 4-4. I jakten på revansch på sig själva tryckte HIK på, men åkte på en omställning. I matchens absoluta sista spark, eller panna, gjorde HBK 5-4. Ett vackert inlägg mot bortre, där vi missat att komma hem och täcka upp. Det var deppigt efter slutsignal men det var trots allt en vänskapsmatch. Det visades upp fint spel från båda lagen, det var en hård men schysst kamp och domaren höll trots allt en mycket bra och tydlig nivå rakt igenom. HBK är ett lag vi gärna matchar mot fler gånger.
Plus. Vi släpper endast in två spelmål under 80 minuter. Minus. Vi släpper in tre mål i samband med fasta.
Matchen var det första genrepet av två inför Gais Open. Den 24 oktober möter vi Kulladal, som också ska till turneringen.
