Döm så ofta du får chansen. Tro inte att du är stjärnan på plan. Förebygg situationer. Det är råden som en av Hyllie IK:s mest talangfulla rättsskipare vill ge nya ungdomsdomare.

När jag var yngre skrek jag gan­ska mycket på domarna. När vi 03:or för två år sedan fick chansen att gå domarutbildning tyckte jag att det verkade intressant att testa att döma själv.

Jag träffar Emil Winberg en torsdagskväll på Hyllie IP. Den föregående kvällen har jag lett killarna i U13-laget i en bortamatch. Som förberedelse för intervjun med Emil Winberg blir det naturligt att fästa extra uppmärksamhet på den aktuella domarinsatsen.

Redan när spelarna ställer upp för att hälsa märks det att det är en ung domare som vill ta plats. Minutiös kontroll av benskydd. Hot om bestraffningar. Efter fem minuter blåser han av för att Hyllies målvakt hållit i bollen för länge. Han räknar högt och snabbt till sex. Dömer frispark. I en situation i anslutning till frisparken blir det mål. Hyllies spelare känner sig orättvist behandlade. Tjafset bör­jar. Hyllies målvakt behandlar i resten av matchen bollen som vore den en het bakplåt.

Kontrasten till Emil Winbergs domarinsatser kan inte bli tydligare. Emil brukar ge några få instruktioner innan match och be spelarna ha dessa i åtanke. Han är lågmäld, nästan osynlig, på plan. Men besluten är ofta tydliga och konsekventa åt båda hållen. Protester uteblir oavsett om beslutet är korrekt eller inte.

– Jag är inte rädd för att blåsa och jag vågar prata med spelarna. Jag märker om spelarna går för boll eller är arga. Jag ser hur de springer och hur de agerar i tidigare situationer, säger Emil Winberg.

Han försöker förebygga och ge en för stunden hetlevrad spelare möjlighet att undvika frisparkar mot sitt lag och gula kort.

– Om bollen går ut kallar jag till mig spelarna och ber dem att ta det lugnt.

Självförtroendet och rutinen har han byggt upp genom att döma så ofta han får chansen. Det har blivit minst fyrtio matcher på två år, gissar han. För ett halvår sedan vidareutbil­dade han sig för att döma niomanna.

Vilken är den svåraste situationen du har hamnat i?

– Det var en match där det stod 5-5. I slutsekunderna dömde jag straff till Hyllie för en hands. Då började det andra lagets spelare att skrika, men den var solklar.

Hur hanterar du sådana situa­tioner?

– Jag försöker ignorera att folk blir arga. Vill de prata så får vi ta det efteråt.

Har du upplevt jobbiga ledare?

– Någon gång, som när en ledare från Trelleborg skrek vid varje frispark de fick emot sig. Jag brukar säga att jag gör så gott jag kan, att det inte är något att skrika om.

Vilket är ditt bästa minne?

– Det var efter samma match. En tränare från Klagshamn hade tittat på matchen, jag har ingen aning om varför, och efteråt kom han fram till mig och skakade hand. Han berömde mig och sa att jag hade hanterat matchen och situa­tionen som en riktig domare.

Brukar du hämta inspiration från andra domare?

– Ja, jag brukar prata med domarna som dömt när jag själv spelat. Efteråt kan vi prata om vissa situationer och hur domaren hanterat dem.

Har du någon förebild bland sven­ska domare?

– Det är Jonas Eriksson, i så fall.

Tänker du själv satsa på en domarkarriär?

– Kanske. Det vore kul att döma i de högre serierna.

Vilka är dina viktigaste erfaren­heter av att ha dömt i två år?

– Att det inte blir bra om domaren försöker vara stjärnan på plan. Och att domare hamnar i många svåra situationer och kan göra misstag.

Vilka råd skulle du vilja ge till nya domare?

– Våga döma så mycket du kan i början. Skaffa vanan, så att du kommer in i det.

Text: Andreas Lovén

Foto: Fredrik Norrlid