Lördag, solsken och dags för sjunde seriematchen. Förutsättningarna var goda. Spelmässigt gör vi mycket bra på planen men när vi tappar segern i matchens sista spark på en straff som linjedomaren tar så känns det frustrerande. Men är det verkligen det? Kan det vara så att man får vad man förtjänar?
Vi backar bandet några dagar.
En träningsvecka där truppen visat andra prioriteringar och vi haft stort manfall på träningarna. En samling kl 11.30 där vi ändå står utan 5 man en kvart efter samlingstid. Kommer till matchen och det saknas skor. Bryr vi oss? Är detta nivån vi kan förvänta oss av varandra?
Lägg till lite andra bortfall och en skada på uppvärmningen så förstår ni nog att vi haft bättre förberedelser.
Men väl på planen visade vi att vi är ett bra lag. Vi tar tag i matchen från start. Tygelsjö visar direkt att de är ett topplag som kommer sälja sig dyrt. De spelade med stort hjärta och la minst sagt inga fingrar emellan.
Vi skapar några lägen och på ett gör Mike 1-0. Bakåt känns vi solida och trygga. Emil har en lugn första halvtimme. Trots ganska tufft spel så delas inga kort ut första halvtimmen.
Vi kände att vi kontrollerade matchen och att motståndarna började tröttna när man tydligen förhandlat fram en vattenpaus. En vila som gynnade Tygelsjö då man kom ut med ny energi. Vi återupptog spelet med en lätt slarvig och okoncentrerad inställning vilket ledde till bolltapp som gav Tygelsjö ett visst initiativ. På ett inlägg, som såg ganska ofarligt ut, är motståndaren hungrigast och tar sig fram före alla Hylliespelare och petar in kvitteringen. Det tuffa spelet fortsatte halvleken ut där Tygelsjö till slut får några kort. Vi får en varning på Justin som omedvetet men farligt missbedömer en längre boll och träffar motståndaren.
I paus ger Tony de instruktioner som ska få tillbaka oss i förarsätet. Mer fart på boll och ben. Mindre dueller om möjlig så bjud inte in till tacklingar och bolltapp.
Vi tar tag i spelet igen och skapar några chanser. Till slut så hittar vi Eric som behärskat sätter 2-1. Det tuffa spelet fortsätter. Det som skiljer är att vi får de varningar vi förtjänar, de kan vi inte ifrågasätta. Hur motståndarna kan klara sig utan så mycket är en fråga jag inte kan svara på. Vi spelar fortsatt stabilt men gör några ödesdigra beslut. Oscar drar på sig sin andra varning och blir utvisad. Med en man mindre så trycker Tygelsjö på men de skapar inte mycket mer än vad vi lyckas kontra mot dem. När klockan tickar upp mot 90 min får motståndarna några frisparkar på vår planhalva och kan således skapa ett tryck. När matchklockan nått full tid så kommer bollen i vårt straffområde från högerkanten. Vi rensar. Deras spelare angriper tydligt Amar som kontrar med att ge igen. Där och då är matchen slut enligt domaren när linjedomaren går in för andra gången och åberopar beslut över huvuddomaren. Amar får sitt andra gula och åker ut. Tygelsjö tilldelas straff trots att det är deras spelare som gör regelbrottet när han angriper vår spelare.
Straffen sätts och poängen förloras i matchen sista spark.
Hur fel vi än kan tycka att bedömningar är så måste vi rannsaka oss själva. Gav vi varandra de bästa förutsättningarna för att vinna idag? Tar vi detta på allvar när vi uppenbarligen inte kan lösa de mest elementära sakerna som att hålla tider och ansvara för sin utrustning? Kanske är det så att vi ska vara nöjda med ett poäng idag trots allt. Det enda jag kan svara på är att dagen som helhet är ett kvitto på att vi som trupp får bekänna färg. Hur mycket vill vi nå vårt mål?
Tygelsjö-Hyllie 2-2 (1-1)
Mål: Mike och Eric
