Under lördagen spelade vi så hemmamatch mot Dalby GIF/Genarps IF, ett lag som rätt oförtjänt parkerat i den lägre delen av tabellen. Första halvlek inleddes ovanligt lojt. Trots att uppladdningen inför match kändes fylld av energi så tände vi inte riktigt till, lyckligtvis gjorde inte gästerna det heller, vilket gjorde att matchbilden i matchens inledning blev lite märklig. Trots detta så blixtrade det till lite då och då, och efter 8 minuters spel så gjorde vi 1-0. Nina gjorde en av sina flera fina genombrott längs vänsterkanten och serverade Kicki med ett fint inspel, där Kicki behärskat avslutade utan möjlighet för målvakten att avvärja. Snyggt och prydligt, helt enligt boken.

Gästerna kunde kvittera efter ytterligare 10 minuters spel. I den 18:e minuten drar vi på oss en lite onödig frispark (som jag, med risk för att anklagas för att vara partisk, vill påstå var lite tveksamt utdömd) som resulterar i 1-1. Vi tog dock tag i taktpinnen igen och återtog ledningen redan efter tre minuter. I den 21:a minuten tog vi ledningen med ett mål som först såg ut att vara en ren blåkopia av vårt första mål. Nina gör en framgångsrik räd på vänsterkanten, spelar återigen perfekt in till Kicki som avslutar. Men… Den här gången räddar målvakten men lämnar retur och då dyker Melly upp och placerar bollen enkelt i mål.

Resultatet 2-1 står sig till halvtidsvilan. Vi har under första halvlek gjort några bra prestationer, men helhetsintrycket var att inställningen inte var på plats, att det var alldeles för lojt och att det helt enkelt saknades hjärta på plan. Konsekvensen? Hårtorken på i halvtid, tjejerna fick en välformulerad och emotionell lektion av Christian i vad det betyder att spela fotboll med det organ som säkerställer vår blodcirkulation. Det tog skruv, tjejerna tog åt sig, lyssnade, och kunde absolut förhålla sig till budskapet eftersom de själva upplevde att det var lamt. Inga taktiska förändringar, inget snack om spel, bara attityd. Fint så, vi går in till andra halvlek.

Den andra halvleken bjöd på betydligt mer intensitet än den första. Mer vilja att vinna boll, mer vilja att komma fram i banan med kraft, mer av allt helt enkelt. Den andra halvleken slutar dock mållös. En stor orsak till det är ett fint målvaktsspel i båda lagen. Hannah i vårt mål genom att aktivt delta långt ut för att avvärja gästernas försök i djupled, och gästernas målvakt genom flera riktigt kvalificerade räddningar på linjen. Hon var absolut en av gästernas bästa spelare i matchen.

Ni som läser mina referat regelbundet vet att jag inte vanligtvis lyfter fram enskilda spelare, men den här gången tänker jag ta mig friheten att göra det. Alla i truppen gör en klart godkänd prestation, men ett par spelare sticker ut lite extra. Vicky bidrog med en fantastisk energi som vanligt, men framförallt med ett otroligt arbete offensivt från sin högerbacksposition i andra halvlek. Nina gjorde så sin comeback efter ett låååångt uppehåll och visade klart och tydligt att hon tillför vårt spel något med sin speed och spelförståelse. Kicki, vår kapten, var otroligt viktig i sin centrala mittfältsposition, i både det offensiva och det defensiva spelet. Hon visar också goda ledaregenskaper och sig värdig att bära den regnbågsfärgade armbindeln. Till sist är det två spelare som förtjänar lite extra uppmärksamhet. Vi ”lånade upp” (Det är ju egentligen inte ett ”lån”, vi tillhör ju alla samma klubb, eller hur?) två spelare från vårt fina F15-lag, Sofie och Maja. Båda två debuterade i A-laget i seriespel och gjorde det alldeles utmärkt. De går båda in helt respektlöst och bidrog jättefint till vårt spel. De kommenterade upplevelsen med att det var kul med en utmaning att spela i mycket högre tempo än vad de är vana vid. Det visar på en fantastisk inställning till fotbollen. Det är otroligt spännande med våra duktiga 15-åringar i klubben. Vi har, tillsammans med Magnus som är ansvarig för F15, inlett en princip att tre tjejer från F15 kommer och tränar med A-laget en gång i veckan med ett roterande schema. Det är jättekul att se återväxten och ett bra sätt att sakta slussa in tjejerna i framtida seniorfotboll.

För att vända tillbaka till den övergripande matchbilden och kritiken mot vår första halvlek. Allt var naturligtvis inte skräp. Vi hade flera väldigt goda intentioner i vårt uppbyggnads- och anfallsspel, där vi systematiskt vårdade bollen med ett fint passningsspel framåt i banan. Det fortsatte i andra halvlek, men den halvleken präglades lite mer av kamp och intensitet, snarare än det man vanligtvis kallar för skönspel. Allt som allt är det en godkänd prestation. Vi bygger vidare, vi fick bekräftat vissa tankar, och vissa nya besked om vad vi kan jobba med.

Nästa match spelar vi så borta mot Lunds BOIS söndag 3/9 kl. 16:00 på Gunnesbo Gård. Ta gärna en tur för att heja fram våra tjejer till en tredje raka vinst!